SLUTA ANVÄNDA DE ARBETSLÖSA SOM INFLATIONSSKÖLD!

Det är dags att återgå till en politik för full sysselsättning med hjälp av en jobbgaranti. På så sätt kan vi använda arbete i stället för arbetslöshet för att bekämpa inflationen. En sådan politik är idag utom räckhåll eftersom alla politiska läger tror på idén om att en viss nivå av arbetslöshet krävs för inflationsbekämpningens skull. Vi måste bort från denna intellektuella återvändsgränd. Detta skriver Erik Arnell och professor Peo Hansen, båda aktiva i nätverket MMT för Sverige, i en färsk debattartikel i Dagens Arena.

Det finns en logik i den politik som förs av regeringen - och som innehåller bland annat sänkt A-kassa och aktivitetskrav - menar Erik och Peo. Tanken är att pressa de arbetslösa att acceptera att arbeta för lägre löner, att sänka lönegolvet som det utrycks i artikeln. Då kan den höga svenska arbetslösheten sjunka utan att det ger upphov till inflation. Den så kallade jämviktsarbetslösheten kan sjunka, med andra ord.  Vi har arbetslöshet därför att arbets-kraften är för dyr. Priset på arbete – lönerna – måste ner. 

Detta är det tänkande – som baserar sig på den nyklassiska eller nyliberala national­ekonomin – som regeringens politik stödjer sig på. Det empiriska stödet för att politiken skulle fungera är dock svagt. Så här skriver Erik och Peo.

”I praktiken har den teori som betonar sänkta arbetskostnader som det primära verk­tyget för att skapa jobb visat sig vara otillräcklig. Även om kostnadsläget påverkar före­tagens marginaler, är det i första hand förväntningar om ökad efterfrågan som driver nyanställningar. De marginella effekterna på arbetslösheten av senare års kostnads­sänkande reformer talar sitt tydliga språk: utan en stabil efterfrågan hjälper det föga att göra arbetskraften billigare.”

Tyvärr har oppositionen ingen bättre politik mot arbetslösheten än regeringen. Peo och Erik skriver följande.

”Vänstern föreslår generellt tryggare ersättningar och färre tvångsåtgärder. Det är humant, men utan att utmana den ekonomiska modellen löser det inte Sveriges speci­fika utmaning.”

SCB:s statistik visar hur (sky)hög den svenska arbetslösheten är.

För det som är problemet är ju arbetslösheten. ”Att bara göra det drägligare att vara arbetslös bryter inte isoleringen och sänker inte NAIRU” (dvs. jämviktsarbetslösheten), som Erik och Peo formulerar det.

Det som behövs är att byta ekonomisk politik, att radikalt omdana det finanspolitiska ramverket, med dess krav på balans, överskott eller ytterst blygsamma underskott i stats-finanserna. Som vi i MMT för Sverige förordade i vårt remissvar till förslaget till nytt finans-politiskt ramverk. Då öppnar sig helt andra horisonter, och möjligheter att hantera in-flationen. Men inget politiskt parti vågar. Erik och Peo sammanfattar de politiska lägrens syn på inflationsbekämpning så här. 

”Vi har hamnat i en intellektuell återvändsgränd. Högern vill piska fram lägre löner, vänstern vill lindra smärtan med bidrag. Men så länge båda sidor accepterar ramverkets logik som en naturlag, förblir massarbetslöshet den enda tillgängliga regulatorn.”

Det finns en annan och bättre väg framåt, som låter oss skapa arbete åt alla, dvs. full syssel-sättning, och samtidigt hålla priserna stabila, dvs. hantera inflationen. Det är att skapa en jobbgaranti. Alla som kan och vill arbeta garanteras då ett jobb eller utbildning till en pensionsgrundande minimilön, som Erik och Peo skriver. De presen­terar sitt förslag lite närmare på detta sätt.

”Jobbgarantin ska erbjuda enkla övergångsjobb – uppgifter som behöver göras men som idag inte hinns med, inom naturvård, föreningsliv, forskning eller som extra händer i offent­lig miljö. Programmet finansieras av staten – som har de finansiella musklerna – men administreras lokalt där människorna och behoven finns.”

På så sätt kan den ofrivilliga arbetslösheten – som direkt drabbar hundratusentals i 2026 års Sverige, och indirekt många fler än så – utraderas i ett slag.

Men utöver att utradera arbetslösheten så kan jobbgarantin även lämna ett avgörande bidrag till upprätthållandet av prisstabilitet. Erik och Peo förklarar detta så här.

”Samtidigt skapar garantin ett nominellt prisankare för hela ekonomin. Genom att staten erbjuder arbete till en fast lön sätter man ett golv för marknadslönerna och etablerar en tydlig numerärer för prisnivån. Det skapar en bottenplatta som förhindrar att löner och priser börjar skena okontrollerat nerifrån, även när staten för en offensiv finanspolitik.”

Och det stannar inte där. Inte nog med att jobbgarantin utgör referensen för lönerna på arbetsmarknaden, och därmed håller tillbaka löneökningar under en högkonjunktur. Den hjälper också till med att öka arbetskraftsutbudet på så sätt att de som arbetar eller utbildar sig i jobbgarantin bibehåller eller utökar sina kunskaper och färdigheter. I stället för att kunskaperna och färdigheterna får rosta under perioder av arbetslöshet. Erik och Peo beskriver de positiva effekterna av detta så här.

”Genom att deltagarna i garantin redan befinner sig i arbete minskas rekryteringsrisken drastiskt och de utgör därmed ett reellt alternativ för arbetsgivarna utan att de behöver rea ut sig själva. Programmet fungerar i praktiken som en kvalitetssäkring för samhället; arbetsgivaren ser svart på vitt att individen fungerar i yrkeslivet och har aktuella refe­renser. Företagen blir mindre benägna att avvakta rekrytering eller starta budkrig över redan ordinarie anställda för att hitta lämplig kom-petens och kan nu rekrytera direkt från garantin till fastställda löner och villkor.”

Förslaget om en jobbgaranti utmanar i grunden den förhärskande synen på inflations­bekämpning, arbetsmarknadspolitik och finanspolitik. Men det har väldigt gott stöd bland ekonomer som ansluter sig till modern penningteori, MMT. Pavlina Tcherneva, professor i nationalekonomi vid Bard College i USA, har publicerat en bok om förslaget 2020. Förslaget stöds också av William Mitchell, professor i nationalekonomi vid universitetet i Newcastle i Australien, vilket framgår bland annat av detta blogginlägg.

Pavlina Tcherneva William (Bill) Mitchell

Läs hela Eriks och Peos artikel, och ställ dig frågan om det inte är dags att använda arbete för att bekämpa inflationen i stället för arbetslöshet.