Svenska staten har monopol på att ge ut svenska kronor (SEK). Staten ger ut SEK genom att spendera. Staten måste alltså spendera före den kan få in skatter eller "låna" SEK. Sekvensen är viktig - den förändrar allt! Staten spenderar först och skattar och "lånar" sen. Statens spenderande är endast begränsat av vad som är till salu i SEK. Alla andra begränsningar är självpåtvingade. Att säga att staten inte har råd med något som är till salu i svenska kronor är helt enkelt fel.

Skatters huvudsyfte är att staten ska kunna förse sig med varor och tjänster. Staten varken har eller inte har SEK, staten skapar SEK på befallning. Eftersom staten är källan för SEK så måste staten spendera före någon kan betala skatter. Det är alltså logiskt omöjligt att skatter betalar för statens spenderande.

Staten kan per definition inte ha något lånebehov i sin egen valuta. Staten har monopol på att ge ut SEK, vem skulle den låna av och varför? Staten skapar pengar genom att spendera och pengarna förstörs när skatter betalas. Statsskulden är helt enkelt tidigare budgetunderskott som inte har skattats ut ur ekonomin än. Staten spenderar, ur tomma intet, genom att med hjälp av en dator kreditera betalningsmottagarens banks konto hos Riksbanken (bankens centralbankspengar). Banken krediterar i sin tur betalningsmottagarens konto i banken (privata bankpengar). Att staten ändå ger ut obligationer för att "täcka" budgetunderskottet är en gammal onödig kvarleva. (Möjligtvis ser man ett värde i att kunna erbjuda finansmarknaden en säker investering - även om det skulle kunna lösas på andra sätt). När någon av Riksgäldens auktoriserade återförsäljare (utvalda banker) köper statsobligationer betalar de med sina centralbankspengar som de har på sina konton hos Riskbanken. Köparen byter alltså centralbankspengar mot statsobligationer. De byter äpplen mot en annan sorts äpplen. Obligationerna ger högre avkastning än bankerna får på sina Riksbankskonton. Eftersom centralbankspengar är pengar som staten tidigare har spenderat, betalas alltså obligationerna med pengar som staten vid ett tidigare tillfälle skapat. Om Anna ger Adam 10 kronor och sedan erbjuder Adam att köpa ett skuldebrev för 10 kronor - har Anna då lånat pengar av Adam? Effekten blir alltså inte att staten lånar av den privata sektorn, utan det staten gör är att erbjuda banker och i förlängningen (sekundärmarknaden) andra aktörer garanterad ränta. Obligationerna fyller ingen funktion som finansiering för staten, de innebär däremot garanterad avkastning till den privata sektorn.

Nya Gotland Vi föreställer oss att Gotland är ett primitivt stamsamhälle. Folk bor i små byar av stenhus och ägnar sig åt byteshandel och självhushåll. Alla bidrar med det de kan. Det uppstår dispyter mellan folk och klaner som klaras upp med traditionsenliga metoder. Medellivslängden är låg och barnadödligheten hög. Som på den gamla goda tiden. En dag kommer en armada av fartyg och landsätter på Gotland under ledning av en grupp människor som har bestämt sig för att modernisera den primitiva ön och befria folket från sin misär. Gotland ska bli en egen demokratisk nation - Nya Gotland. Nya Gotlands grundare vet att en modern nation, som Nya Gotland ska vara, kommer att kräva uppbyggnad av rättsväsende, försvar, elförsörjning, vattenförsörjning, sjukvård, skola, osv. För att kunna skapa och driva alla dessa myndigheter och institutioner kommer den nya staten att behöva förse sig med personal, materiel, förnödenheter, byggnader, infrastruktur, m.m. Grundarna vill också att Nya Gotlands resurser fördelas på ett rättvist sätt mellan Nya Gotlands (NGs) medborgare och att innovation och företagsamhet ska blomstra. Hur ska den nya staten kunna förse sig med dessa saker utan att ta gotlänningar till fånga och förslava dem? Som tur är vet grundarna att de behöver starta en valuta och de vet också hur många andra nationer/civilisationer har startat sina valutor. Så här går de tillväga: En egen valuta Nya Gotlands (NG) nya regering meddelar invånarna att de kommer att kräva in en fastighetsskatt på alla stenhus och om skatten inte betalas så rivs huset. Skatten, meddelar regeringen, ska betalas i Nya Gotlands nya valuta Rauken. “Men det går inte!” ropar folket, “Vi har inga Raukar.” “Ska vi tillverka Raukar själva?”. Regeringen säger då att: “Nej, bara NGs nya riksbank får skapa Raukar och alla andra som försöker göra det hamnar i fängelse.” “Men hur ska vi då få tag på Raukar?” Staten meddelar då att den kommer betala alla sina utgifter med Raukar - löner till anställda i alla myndigheter och betalningar när den upphandlar byggnader och infrastruktur, osv. Nya Gotlands nya arbetslöshet Över en natt dyker det upp stånd och butiker med varor till salu mot betalning i Raukar och utanför NGs arbetsförmedlingskontor ringlar sig köerna långa med folk som söker arbete mot betalning i Raukar - gotlänningarna vill inte få sina hus förstörda. Nya Gotlands nya regering har skapat arbetslöshet. NG anställer all den arbetskraft den behöver; köper materiel, maskiner och byggnader; och uppdrar åt externa “företag” att bygga vägar och broar. Staten spenderar massor med Raukar genom att skriva in siffror motsvarande spenderat belopp på motparternas bankkonton och samtidigt göra en motsvarande (omvänd) notering i statens kalkylark. När det är dags, i slutet på varje månad, för gotlänningarna att betala skatt, så dras skattebeloppet bort från deras bankkonton och i samma ögonblick från noteringen i statens kalkylark. Så var skatten betald. Nya Gotlands statsskuld har uppstått NG kallar denna notering i statens kalkylark för “Nya Gotlands statsskuld” i enlighet med hur andra nationer gör. (Alla de nationer, samtida och historiska, som lovat t.ex. guld eller andra valutor än den egna i utbyte mot sin valuta har ju faktiskt skapat en skuld på riktigt när de gett ut sin valuta.) Den flytande, oberoende Rauken Om NG t.ex. skulle “pegga” sin valuta mot SEK, så skulle staten garantera att innehavare av Raukar ska få växla till SEK vid en bestämd växelkurs. Staten måste alltså alltid stå redo att betala ut SEK i utbyte mot Raukar. Problemet är att NGs stat inte får ge ut SEK - följaktligen måste de köpa eller låna SEK att hålla i reserv för att kunna infria löftet om växling. Med andra ord kan maktförhållandena bli sådana att NG i all väsentlighet tappar sitt självstyre och kontroll över sin ekonomi. Om valutareserven i en krissituation töms är man utlämnad till utgivare eller innehavare av SEK. Med den kunskapen går inte NG i fällan att knyta sin valuta mot någon annan eller mot någon råvara. Det enda NG lovar innehavare av Rauken är att den kan användas som betalning av skatteskulder. Den obalanserade budgeten Nya Gotlands stat spenderar alltså pengar genom att öka saldot på gotlänningarnas bankkonton och när gotlänningarna betalar skatter så minskar saldot. Nya Gotlands representanter förstår att om staten kräver in mer skatter än den spenderar så finns det inte tillräckligt med Raukar i ekonomin för att betala skatterna och de kommer få riva massa stenhus. De förstår också att om de begär lika mycket i skatter som den spenderar, dvs. balanserar sin budget, så har gotlänningarna inga pengar till att köpa mat och kläder och annat nödvändigt och inte så nödvändigt - alla Raukar som existerar går ju åt till skatter. Staten skulle då behöva förse befolkningen med allt den behöver för att överleva och det lämnas inget utrymme till kapitalism. Och NGs nya regering vet att kapitalism historiskt har lett till innovation, välstånd och glädje. Följaktligen spenderar NGs stat mer än den kräver i skatter. Staten lämnar kvar Raukar i ekonomin för att skapa efterfrågan som drivkraft till företagsamhet och så att gotlänningar ska kunna spara till dyrare inköp, oförutsedda kostnader, m.m. Nya Gotland har ett budgetunderskott och statsskulden växer i takt med Nya Gotlands välstånd och förmögenhet. Fortfarande arbetslöshet Efter en period, där staten alltså förser sig med allt den behöver för de primära behoven, och lämnar kvar Raukar i ekonomin för att den privata sektorn ska kunna betala sina skatter och spara, så ringlar sig köerna utanför arbetsförmedlingen fortfarande långa. Vad kan detta bero på? Staten vet att det beror på att de skattar för mycket i förhållande till hur mycket de spenderar. Det finns inte tillräckligt med Raukar i ekonomin för att konsumtionen och därmed efterfrågan är hög nog för att det ska löna sig för företagen att öka produktionen och anställa fler. Staten förstår också att arbetslöshet inte är bra för Nya Gotland - vilket slöseri med NGs viktigaste resurs, människan. Staten måste sänka skatterna eller själv skapa fler jobb - eller en kombination av de två. Staten känner stort ansvar inför detta - det är ju statens påtvingade skattefordran som har skapat arbetslösheten. Staten vet också att det är den som har medel att eliminera arbetslösheten. Ingen arbetslöshet Nya Gotlands stat startar således en process där de försöker hitta en balans mellan statliga jobb och mindre skatter (i förhållande till spenderande) som för arbetslösheten mot noll. Alltid med ett vakande öga på att inte för mycket efterfrågan uppstår som inte kan mötas med ökad produktion (=prisökningar). Statens jobbskapande fokuserar på sådant medborgarna gemensamt tycker ska vara statens kärnverksamhet och på sådana arbetsuppgifter som inte i närtid är lönsamma, men som ändå anses ha ett värde ur ett samhällsperspektiv. Grunden för alla monetärt suveräna stater Denna berättelse om Nya Gotland och dess nya valuta Rauken är till för att illustrera hur en modern fiat-valuta fungerar och hur man skulle gå tillväga för att skapa en ny valuta. Historien om övergången från lokala valutor till Euro skiljer sig inte väsentligt från den om Rauken. Eftersom staten, genom sitt monopol som utgivare av sin valuta, är källan till valutan följer logiskt att staten måste spendera före den kan “få in” skatter (eller “låna” i sin egen valuta). En stat som ger ut sin egen valuta, kräver in skatter i sin egen valuta, som inte lånar i andra valutor och som inte låser sin växelkurs mot någon extern valuta eller vara - kan aldrig få slut på “pengar”. Den kan alltid, och när som helst, betala för allt som är till salu i sin egen valuta, inklusive all ledig arbetskraft. Att förstå detta är att förstå kraften och möjligheterna hos en monetärt suverän stat. Att förstå detta innebär också en enorm frustration över hur mycket onödig skada och lidande oförståelsen har skapat.

Statens spenderande idag påverkar överhuvud taget inte statens möjlighet att spendera imorgon. Staten har monopol att ge ut svenska kronor och kan följdaktligen alltid köpa allt som är till salu i svenska kronor. Staten kan inte "spara i ladorna". Staten skapar pengar genom att spendera och pengarna förstörs när skatter betalas.

De vet nog hur en ekonomi under fast växelkurs fungerar. Den skola av nationalekonomi som lärs ut på svenska universitet (och de flesta utomlands) är utvecklad i tider av guldmyntfot. Antingen vet de inte hur en modern fiat-valuta fungerar eller så har de motiv att vilseleda. Om tillräckligt många skulle förstå hur modern makro fungerar så skulle politiker inte komma undan med sin okunskap eller oärlighet - vilket det än må vara.

Politiker, nationalekonomer och journalister tror att det innebär omallokeringar i statens finansiella budget för att ha råd med satsningar på t.ex. välfärd eller infrastruktur. Det innebär antingen nedskärningar på något annat område eller skattehöjningar - staten försöker matcha en ny satsning, ofta krona-för-krona. Politiker tror att det finns något slags självändamål med att träffa en viss förutbestämd slutsiffra i statens budget, t.ex. att statens budget ska ha ett överskott på 2/3% av BNP. Termen reformutrymme borde istället användas för det utrymme som finns i den reala ekonomin inför en ny statlig satsning. Dvs. om staten vill bygga ett nytt sjukhus måste man se till att det finns ledig kapacitet för detta i form av material, manskap, expertis, osv. Finns inte utrymme och staten anser att satsningen är viktig och brådskande skulle staten kunna skapa reformutrymme genom t.ex. riktade skattehöjningar för att minska efterfrågan i relevanta delar av den privata sektorn, så att kapacitet frigörs och staten kan investera utan att konkurrera med den privata sektorn och driva upp priser. Ett annat sätt att skapa reformutrymme på lite längre sikt skulle kunna vara att investera i och uppmuntra utveckling i områden som ökar kapaciteten för det man vill kunna investera i. Om staten t.ex. anser att nuvarande äldrevård i framtiden inte kommer klara en åldrande befolkning borde den i god tid genom investeringar tillse att vårdplatser, materiel och personal är redo allteftersom behovet ökar. Staten behöver däremot aldrig fundera på hur den ska ha råd rent finansiellt att göra något av detta, varken nu eller i framtiden. Staten skapar ju valutan som betalar för investeringarna.

Så länge staten inte lånar i utländsk valuta och så länge vi inte lovar något i utbyte mot svenska kronor (som guld eller Euro) så har inte staten någon skuld i någon vettig mening. Staten har monopol på att ge ut svenska kronor. Staten spenderar genom att kreditera bankkonton. Betalning av skatter debiterar bankkonton. Det som finns kvar på bankkontona är "statsskulden", dvs. de ackumulerade statliga under-/överskotten från valutans begynnelse. Det som finns kvar på bankkontona är också icke-statliga sektorns nettoförmögenhet i SEK. Vad skulle betalas tillbaka? Till vem skulle detta betalas? Vissa, inkl. Riksgälden, definierar statsskulden som “alla lån Riksgälden tagit för statens räkning”. Dvs. alla utestående statspapper. Vad menar de? Staten väljer att matcha underskott med utgivande av statspapper och kalla detta att låna. Det som egentligen händer är att de saldon staten genom sitt nettospenderande under en period har skapat på bankkonton flyttas till handlingsbara sparkonton (statspapper). Staten erbjuder alltså med sitt utgivande av statspapper ett statligt sparalternativ. Att kalla detta att "staten lånar pengar" är väl att böja definitioner till bristningsgränsen? Hur betalar staten tillbaka dessa "lån"? Genom att flytta tillbaka pengarna från dessa handlingsbara sparkonton till det ursprungliga bankkontot. Det är lika svårt och dyrt för staten som det är för din bank att föra över pengar från ditt sparkonto till ditt transaktionskonto. Det enda åtagandet staten gör när den ger ut sin valuta är att lova att acceptera den som betalningsmedel. Alltså, staten lovar att acceptera SEK som betalning av skatter. Så, det enda sättet att betala statsskulden är att staten tar tillbaka alla SEK den någonsin har spenderat. Då, skulle både statsskulden och den icke-statliga sektorns nettoförmögenhet i SEK vara noll!

Statens tvingande skatter skapar folk som letar efter möjligheten att få sälja sin arbetskraft mot betalning i SEK, det vi till vardags kallar för arbetslöshet. Det är alltså skatterna som skapar arbetslöshet. (Se "Berättelsen om pengar" ovan) Svenska staten har monopol på att ge ut sin egen valuta och har därför råd med allt som är till salu i svenska kronor, inklusive all arbetskraft. Arbetslöshet är såldes ett resultat av politikers okunskap eller politikers vilja. Staten kan minska arbetslöshet på två sätt: 1. Genom att anställa själv 2. Genom att lämna kvar mer pengar i ekonomin, (minska skatter och/eller öka utgifter) för att på så sätt öka efterfrågan.

Svenska staten har monopol på att skapa svenska kronor. Staten gör detta genom Riksbanken och dess ombud - bankerna. Det svenska monetära systemet är uppdelat i två sorters “pengar”. Centralbankspengar och privata bankpengar. Centralbankspengar Riksbanken skapar alla centralbankspengar. Centralbankspengar är saldona på kontona i Riksbankens betalningssystem RIX (även kallade reserver) och kontanter. Betalningssystemet RIX används för betalningar mellan banker och mellan privata sektorn och staten. Centralbanken är med andra ord statens och bankernas bank. Saldona i RIX ökar när staten spenderar. Riksbanken krediterar då betalningsmottagarens (tex en statligt anställds) banks konto i RIX. Och omvänt, så minskas saldona när privata sektorn betalar skatter och avgifter till staten. Centralbankspengar är alltså de pengar staten accepterar som betalning av skatter - de är ett skattetillgodohavande. Inga fysiska pengar flyttas i RIX. Allt sker via knapptryckningar i en dator. Om staten under en period spenderar mer än den skattar, så går den med underskott och saldona i RIX ökar. Staten ger då ut värdepapper (ungefär) motsvarande underskottet. Inköpen av dessa sker med bankernas centralbankspengar och minskar således balanserna i RIX. Riksbanken kan välja, av olika andra anledningar, att köpa eller sälja värdepapper med privata sektorn som motpart. Dessa transaktioner påverkar saldona i RIX. Bankerna kan inte själva påverka den totala mängden riksbankspengar, de kan bara “flytta” saldon mellan varandra och på uppdrag av stat/kund utföra betalningar mellan stat och privata sektorn, vilket också påverkar balanserna i RIX. Privata bankpengar Pengar som du och jag - den icke statliga sektorn - har på våra bankkonton kallas privata bankpengar. De uppstår på två sätt. Dels när staten spenderar. Staten krediterar då betalningsmottagarens banks konto i RIX och banken krediterar mottagarens bankkonto. Banken får en tillgång i och med krediteringen i RIX och en skuld i och med krediteringen av den slutliga betalningsmottagarens konto hos banken. Dels när banken köper värdepapper, varor eller tjänster. Den allra största delen privata bankpengar skapas genom kreditgivning - alltså när banken beviljar lån. När någon lånar så säljer de ett skuldebrev till banken mot att banken lovar att utföra betalningar med centralbankspengar (inklusive betala skatter) för kundens räkning eller ge ut kontanter (också centralbankspengar). Banken köper alltså ett värdepapper, skuldebrevet, av låntagaren. Banken får en tillgång i balansräkningen i form av skuldebrevet (utlåningen) och en skuld i och med saldot på kundens konto (inlåningen). Bankens balansräkning sväller men balanserar. Bankerna lånar alltså inte ut inlånade pengar, vare sig till låntagare eller till Riksbanken. Bankerna skapar inlåningen när lånet beviljas. Inte heller uppstår något finansieringsbehov för det beviljade lånet i samband med beviljandet. Än en gång, banken skapar inlåningen och den nya balansen på låntagarens konto balanseras i balansräkningen av skuldebrevet. Bankernas skapande av privata bankpengar är begränsade av lagar och regler. Banker är t.ex. styrda av likviditetskrav och kapitaltäckningskrav. Dessutom är de såklart begränsade av efterfrågan på krediter. Banker åtnjuter enorma privilegier som ombud för staten/Riksbanken. De har förlänats rätten att skapa det vi kallar pengar och staten står som garant för att skydda bankens kunder och för att tillse att betalningssystemet fungerar. Staten har ansett att lösningen med “privata” banker gynnar allmänheten bäst. Man anser att konkurrens och vinstintresse är den bästa metoden att få fram rätt nivå av risktagande och kreditkontroll.

För att det är statens skattefordran på den privata sektorn som skapar möjlighet för staten att kunna förse sig med det den behöver. Läs gärna berättelsen om hur en valuta blir till här. Skatten används också för att skapa utrymme i ekonomin för staten att investera utan att konkurrera med den privata sektorn och driva upp priserna. Slutligen används skatter för att omfördela och som morot och piska för att ändra beteenden.