OPPOSITIONEN INOM S TAR AVSTAMP I MMT

Mikael Damberg, den socialdemokratiske skuggfinansministern, företräder en borgerlig finanspolitik. Han KU-anmäler finansminister Elisabeth Svantesson för att hon låter statsbudgeten gå med för stora underskott. Han förstår inte att svenska staten kan skapa alla de pengar den behöver. Sverige kan inte gå i konkurs. Detta skriver Kjell Dennhag och Jens Rundberg, socialdemokrater i Umeå.

Mikael Damberg, Socialdemokraternas  ekonomisk-politiska talesman, har ”plockat upp handsken i kampen om vilket parti i Sverige som kan föra den mest borgerliga finans-politiken”, hävdar Dennhag och Rundberg i ett debattinlägg i Tidningen Rörelsen.

Det syntes i skuggbudgeten i höstas, menar de.  Det syns även nu, fortsätter de, när Damberg lämnar in en anmälan mot finansminister Elisabeth Svantesson till konstitutions-utskottet (KU) - det organ inom riksdagen som vakar över att regeringen och de enskilda ministrarna håller sig till lagar och regler. Anmälan hittar man här.

Skälet till anmälan är att finansminister Elisabeth Svantesson, enligt Dambergs mening, lämnat en missvisande bild av att regeringen uppfyller målet i finanspolitiska ramverket på att de offentliga finanserna ska gå med ett överskott motsvarande 0,33 procent av BNP årligen. Detta är dock inte fallet, enligt Dambergs uppfattning. De offentliga finanserna går med underskott  motsvarande 1,8 procent av BNP. Svantesson har därför, skriver Damberg i sin KU-anmälan, ”gett en felaktig bild av den finansiella hållbarheten i regeringens politik”. Detta begär Damberg att KU ska granska.

Med sitt agerande trampar Damberg i klaveret, menar Dennhag och Rundberg. Damberg borde inte angripa sina politiska motståndare för att motståndarna inte håller sig till det finanspolitiska ramverket. I stället borde Damberg gå till angrepp mot det finanspolitiska ramverket. 

Dennhag och Rundberg skriver så här.

”Man kan ju undra vad Damberg vill egentligen? Människorna i detta land håller sjukvården högt och vill nog rösta på ett parti som vill ge sjukvården vad den behöver. Skolfrågan ligger också högt i väljarnas intresse, även den har behov av många miljarder.”

Kjell Dennhag och Jens Rundberg

Och varför har varken sjukvården eller skolan tillräckliga resurser? Dennhag och Rundbergs tes är denna.

”Härleder man vart problemen kommer ifrån, så visar det sig att en väldigt stor del har sin rot i den kräftgång som Sverige genomlevt sedan det finanspolitiska ramverket infördes.”

Ramverket bygger på tanken att ”vi är fattiga, inte har råd och måste spara för att inte nationen ska gå i konkurs”, med Rundbergs och Dennhags ord.

Men den som satt sig in i hur det fungerar vet att staten aldrig kan få slut på pengar eftersom den skapar de pengar den betalar med, när den betalar. Som vi i MMT för Sverige skriver i vår rapport ”Sverige - en självfinansierande stat” från november 2024. Som modern penningteori, MMT med den engelska förkortningen, lär oss att det fungerar.

Dennhag och Rundberg skriver så här.

”Sverige är ett land med egen valuta. Riksbanken kan via finansdepartementet och Riksgälden göra precis alla de pengar Sverige behöver för att fylla reella behov. Sverige kan inte gå i konkurs.”

I stället för att yra i nattmössan om att staten står inför finansiella begränsningar - en brist på pengar - borde Damberg fokusera på hur de reala resurserna i samhället används, eller snarare inte används, menar Dennhag och Rundberg. De formulerar detta så här.

”När en sådan stat har oanvänd kapacitet i form av undersysselsatt befolkning och ledig kapacitet i industrier etc, så är det funktionellt och sunt att finansiera rejäla satsningar på offentlig sektor och infrastruktur som gynnar sysselsättningen och skapar efterfrågan i ekonomin.”

Och ibland spricker den falska fasaden, myten om att statens pengar kan ta slut. En sådan spricka är de återkommande besluten om att lägga vissa statliga utgifter utanför det finanspolitiska ramverket, exempelvis stödet till Ukraina. Det är avslöjande, vilket Dennhag och Rundberg påpekar på detta sätt.

”Förutom att man lätt kan undra var de pengarna kommer ifrån (är måhända finans-departementet, Riksgälden och Riksbanken inblandade med några knapptryckningar?) så signalerar ju detta att de statliga pengarna faktiskt kan tas fram när de behövs.”

Socialdemokraterna måste avsluta sin nyliberala ökenvandring och driva en politik som tillgodoser människors behov, avslutar Dennhag och Rundberg.

Och detta gäller inte bara Socialdemokraterna, kan man tillägga. Alla politiska läger måste röra sig bort från myten om att staten kan få slut pengar. Det finanspolitiska ramverket behöver reformeras i grunden, som vi i MMT för Sverige skrev för ett år sedan, i vårt remissvar till Finansdepartementet om förslaget till ett förändrat finanspolitiskt ramverk. 

En stat som Sverige, som ger ut sin egen valuta, är självfinansierande, och har enorma möjligheter att skapa en bättre tillvaro för människor genom en sund ekonomisk politik. Det är lätt att hålla med Dennhag och Rundberg om att det är dags att utnyttja de möjligheterna.