ARENA IDÉ HYLLAR DE RIKA - INTE MED FLIT MEN ÄNDÅ TYDLIGT

Erik Arnell

En rapport som Arena Idé har släppt nyligen, om beskattningen av kapitalinkomster, innehåller förslag som framställer de rika som mer betydelsefulla än de faktiskt är. Detta trots att Arena Idé är en tankesmedja som står socialdemokratin nära, finansieras av fackföreningsrörelsen och säger sig stå för ett medborgar- och löntagarperspektiv. Detta skriver Erik Arnell, aktiv i nätverket MMT för Sverige, i en debattartikel i Dagens Arena, en webbtidning som likt Arena Idé hör till den progressiva ideella föreningen Arenagruppen.

I Arena Idés nya rapport ”Skatt på kapital” från mars i år förordar författarna - Arena Idés chefsekonom Elinor Odeberg och statistikern Vilgot Österlund - att skatterna på kapital ska höjas med 100 miljarder kronor per år. Det föreslås ske bland annat genom slopade skatteundantag för kapitalinkomster, en ny förmögenhetsskatt, och omklassificering av så kallad carried interest - bonusar för riskkapitalister - från kapitalinkomst till arbetsinkomst. 

Som skäl för reformerna för Odeberg och Österlund fram dels ”finansieringen av samhälleliga behov” inom bland annat sjukvård, äldreomsorg, försvar och infrastruktur, dels ett stärkande av ”principen om skatt efter bärkraft”. De vill vända den utveckling mot ökad inkomstojämlikhet som pågått i Sverige under de senaste årtiondena genom att “förbättra de svenska skatternas fördelningsprofil”.

Erik Arnell är – milt uttryckt – inte nöjd med att Odeberg och Österlund för fram finansieringen av samhälleliga behov som skäl för höjda skatter på kapitalinkomster. Det är fel manual för hur samhällsekonomin fungerar som Odeberg och Österlund läser ur, menar han. Erik skriver så här.

“Manualen beskriver att staten finansierar sina utgifter genom att skaffa sig tillgång till privat sektors redan existerande pengar, genom beskattning eller lån. Av den logiken följer att förmögenhetsskatten är “viktig för att klara välfärden“.”

Men så är det ju inte. Statens pengar kommer inte från privat sektor, utan från staten själv, som vi MMT för Sverige har skrivit i vår rapport ”Sverige - en självfinansierande stat” och i vårt remissvar om förslaget till förändringar av det finanspolitiska ramverket . Staten är valutautgivare, och skapar själv de pengar den behöver, genom att betala. Erik uttrycker det så här i artikeln.

”Den svenska kronan skapas varje gång staten genomför en betalning – en lön, ett bidrag, en faktura. Skattebetalningar raderar i sin tur kronor – de återgår inte till en statlig kassa och stärker inte statens finanser utan upphör att existera. Det är statens betalningar som förser oss med de pengar vi sedan betalar i skatt – inte tvärtom.”

Elinor Odeberg, Vilgot Österlund och deras nyligen publicerade rapport (bildmaterial från Arena Idé)

Erik förordar att Arena Idé byter idéer, och börjar titta i en annan manual. Eller snarare tar till sig en ny metafor: kraftverksmetaforen, som Erik har myntat och beskriver i ett blogginlägg som man hittar här. 

Tänk dig samhällsekonomin som ett vattenkraftverk, är Eriks uppmaning. Reservoaren är fylld av vatten. Vattnet i reservoaren symboliserar pengarna i en penningekonomi som vår. Vattnet flödar mot en turbin och sätter turbinens hjul i rörelse. Den rörelsen symboliserar i sin tur produktionen av varor och tjänster. När hjulet snurrar snabbt produceras mycket, när det snurrar långsammare produceras mindre.

Reservoaren fylls på, bland annat ur en kran med beteckningen offentligt spenderande. Pengar skapas när staten betalar, det vill säga fyller på vatten i reservoaren. Reservoaren töms också, bland annat ur ett avlopp med beteckningen skatt. Med det vill Erik visa att pengarna (vattnet) försvinner ur reservoaren (samhällsekonomin) till följd av skattebetalningar. 

Kraftverksmetaforen

Så tvärtemot vad Odeberg och Österlund föreställer sig är det inte skatteinbetalningar (vatten ut genom avloppet) som betalar för välfärden, det är utbetalningar från staten (vatten ur kranen offentligt spenderande) som betalar för offentliga tjänster, och de ut­betal­ningarna förutsätter inte att det dessförinnan har skett inbetalningar till staten. 

Odebergs och Österlunds felaktiga föreställning om att skatterna betalar för offentliga tjänster, och därmed är en nödvändig förutsättning för att de ska kunna tillhandahållas, den är skadlig, menar Erik. Han skriver så här.

”Och att utmåla de rika som statens finansiärer – som den nödvändiga skattebasen för välfärdens fortlevnad – är inte bara analytiskt fel. Det är politiskt kontraproduktivt. Det ger de rika en roll och en självbild som statens möjliggörare, när verkligheten är den om­vända: det är statens betalningar och politik som möjliggör privat förmögenhets­uppbyggnad.”

Ge inte de rika en roll och betydelse som de inte har, vill Erik säga till Odeberg och Österlund. Det är ett självmål för den som har de politiska ambitioner som Arena­gruppen har.

Om Arena bytte manual, och tog till sig av kraftverksmetaforen, då skulle man på allvar kunna föra fram politiska förslag utifrån ett medborgar- och löntagarperspektiv, förslag som om de genomfördes skulle kunna förändra samhället till det bättre. Med Eriks ord:

“Genom att basera politiken på hur ekonomin faktiskt fungerar frigör vi de verktyg som krävs för att nå full sysselsättning och en gång för alla börja beta av investeringsskulden och bygga ett starkare samhälle.”

“Det Arena Idé borde föreslå är att alltså en ny manual – en som utgår från hur pengar skapas och raderas, som ser skatterna som ett verktyg för att reglera efterfrågan och maktbalansen, och som definierar statens egentliga begränsning som tillgång till reala resurser, inte kronor.”

Om Odeberg och Österlund lyssande på Erik så skulle de alltså slippa att bara passivt acceptera massarbetslösheten som ett faktum, som när de i rapportens samman­fattning skriver att “[h]ög arbetslöshet innebär också att allt färre ska försörja allt fler”.

Vi har tidigare skrivit om hur socialdemokrater och andra som vill verka för ökad jäm­likhet oavsiktligt sjunger en lovsång till de rika, när de framställer de rikas pengar som en förutsättning för att vi ska ha råd med välfärd och annan offentlig verksamhet. Ingvar Persson på Aftonbladets ledarsida gick i den fällan, vilket vi skrev om här. Kalle Sundin - ledarskribent på Aftonbladets ledarsida och tidigare medarbetare vid den fackliga tanke­smedjan Katalys – gick i fällan även han, vilket vi skrev om här. I en tidigare debatt­artikel i Dagens Arena påpekade Erik, tillsammans med professor Peo Hansen, att fällan slog igen även om hjälporganisationen Oxfam och vänsterledaren Nooshi Dadgostar, vilket vi skrev om här. 

Odeberg och Österlund, och hela Arenagruppen, skulle göra klokt i att lyssna på vad Erik säger, och läsa vad han skriver. Som det nu ser ut hamnar Arena Idé i att - inte med flit men ändå tydligt - hylla de rika och förmögna och framställa dem som välfärdens garanter. 

Arena Idé har hamnat snett, och det är bra att Erik sätter ljuset på det.