PRISANKARE OCH BUFFERT, INTE VANLIGA JOBB - SLUTREPLIK OM JOBBGARANTIN
- MMT för Sverige
- för 5 dagar sedan
- 2 min läsning

En jobbgaranti ska kunna erbjuda jobb åt många, snabbt, utan att bidra till press uppåt på löner och priser. Därför måste arbets-uppgifterna inom garantin vara enkla, och lönerna kan inte motsvara dem på den ordinarie arbetsmarknaden. Den ska vara ett kom-plement till a-kassan, inte ersätta den. Erik Arnell och professor Peo Hansen lämnar med bland annat de argumenten en slutreplik i Dagens Arena till Oscar Brandt, som i en replik kritiserat Eriks och Peos förslag om en jobbgaranti.
En jobbgaranti - ett statligt finansierat jobb åt alla vill ha ett - ska vara ett komplement till a-kassan, inte ersätta den, poängterar Erik och Peo i sin slutreplik. När Oscar Brandt, i sin replik till Erik och Peo, skriver att jobbgarantin ”pressar löneutvecklingen jämfört med a-kassan” går han därför till storms mot en stånd-punkt som inte har förts fram i vår artikel, den som Brandt tar replik på, påpekar Erik och Peo.
Om man i enlighet med vad Brandt förordar sätter lönerna inom en jobbgaranti på samma nivå som lönerna på den ordinarie arbetsmarknaden, då kan jobbgarantin inte längre fylla funktionen som verktyg att bekämpa inflationen med, menar Peo och Erik. De skriver följande i sin slutreplik.
”Om en senior ingenjör blir arbetslös ska garantin finnas där som ett yttersta golv, men det är inte statens uppgift att inom ramen för en sysselsättningsgaranti uppfinna ett nytt ingenjörsjobb med marknadslön. Då upphör garantin att fungera som buffert och blir i stället en permanent statlig expansion som inte reagerar på konjunkturen.”
Den som får samma lön av ett arbete inom anställningsgarantin som av av anställning på den ordinarie arbetsmarknaden är mer benägen att stanna kvar där. De som arbetar inom jobbgarantin kan då inte tas i anspråk inom vanliga anställningar i privat eller offentlig sektor om behovet av arbetskraft ökar där. Jobbgarantin kan i så fall inte fylla funktionen av en buffert, en ”likvid sysselsättningsreserv”, som Erik och Peo uttrycker det.

Om lönerna inom jobbgarantin ligger på samma nivå som den ordinarie arbetsmarknaden så kan jobbgarantin inte heller fungera som ett prisankare för lönerna, ”en fast värdering av det viktigaste priset i ekonomin” med Eriks och Peos formulering. I stället för att bromsa löneutvecklingen skulle jobbgarantin då driva fram ytterligare löneinflation, menar Erik och Peo. På så sätt skulle jobbgarantin också lägga hinder i vägen för en mer expansiv ekonomisk politik från statens sida, något som Oscar Brandt säger sig vilja se.
Erik och Peo skriver så här.
”Brandt skriver att ”Inflationen hanteras genom verkliga begränsningar: arbetskraft, resurser, kunskap och infrastruktur – inte genom mänskligt lidande.” Det är en analys vi delar till fullo. Men skillnaden i våra förslag är avgörande för om denna vision kan bli verklighet.”
Ta del av hela debatten om jobbgarantin i Dagens Arena genom att följa länkarna ovan.



I grunden är det (1) en bristfällig makroekonomi och (2) en terrorist västallians med Sverige hängande i svansen på den som ligger till grund för arbetslöshet.
Väst har ideologiskt bekämpat kommunism och drog in även socialdemokratin med i virveln och trycker ner allt som inte är neokonservatism eller judeo-kristianism.
Denna har accentuerats från 1990 då man blev av med Sovjetunionen och härjade fram tom c:a 2017-2018 i en unipolär, spekulativ rullet med en hotande och hamrande despotism kallad ”war on terror” som vi i Sverige stötte.
Vi kan omöjligen skapa arbetstillfällen med tjuriga krigarskallar, där maffian som har slagit beslag på penningsystemet o skuldsätter allt och alla samt en vinst-törstig industri som inte tänker längre än näsan räcker. Vi har…