Berghs betraktelser - genom kalejdoskop

Bergh tittar på hur många som står på fabriksgolvet, men han blundar helt för kön utanför grinden.

"Sverige är så j-a bra" – skriver Bergh på sin substack. Men våra nationalekonomer, inklusive Bergh, betraktar verkligheten genom kalejdoskop. 

Bergh försöker försvara det spektakulära misslyckandet som är det finanspolitiska ramverket med att sysselsättningsgraden har gått upp sedan botten under 90-talskrisen och är “tillbaka på de nivåer där den låg på 70- och 80-talen”.

I det diagram han själv förser läsaren med syns dock tydligt att sysselsättningsgraden bara har hämtat igen drygt hälften jämfört med nivåerna under åren med full sysselsättning som mål.*

["Som synes har den svenska sysselsättningen utvecklats starkt i tre decennier", skriver han. Bergh tycker detta är intressant när det ställs mot vänsters föreställning att Sverige i samband med 90-talskrisen "gav upp målet om full sysselsättning till förmån för budgetbalans och inflationsbekämpning".

Bergh blandar därmed ihop målet om full sysselsättning, som handlade om att alla som kunde och ville jobba skulle ha ett jobb – det vill säga noll (i praktiken ca 2%) arbetslöshet, med sysselsättningsgrad.

Vänstern har rätt - inte fel som Bergh vill påstå. Sverige har sedan krisen lidit av permanent och växande massarbetslöshet.]

Han undviker också att förklara potentiellt oattraktiva mekanismer bakom ökad sysselsättning: fler i samma hushåll tvingas jobba, sjuka tvingas jobba, studenter tvingas jobba, fler tvingas skjuta upp pension, etc. Ökad sysselsättningsgrad kan bero på ekonomisk stress.

Han går vidare med att tillskriva reallöneökningarna sedan -95 det svenska finanspolitiska ramverket. Det innebär att han tillskriver ramverket mycket jobb eftersom reallönerna ökade i stort sett i hela väst and beyond under perioden. Somliga säger att det har med saker som Kina och internet att göra – svenska nationalekonomer ser det uppenbarligen för troligare att det är Sveriges ramverks förtjänst…

I själva verket har det finanspolitiska ramverket varit en katastrof med konstant massarbetslöshet och därmed underproduktion. Det har inneburit underinvesteringar, utanförskap och ökad ojämlikhet. Mycket av det vi ändå har producerat har vi skickat utomlands utan att få motsvarande tillbaka (grön linje). Ramverket har bidragit till massiv privat skuldsättning (blå linje) och tillgångsinflation.

Ibland måste man släppa kalejdoskopet och betrakta verkligheten som den är.

Det finanspolitiska ramverket funkade inte! Det har sugit finansiella tillgångar ur ekonomin vilket lett till ökad nettoexport, ökad privat skuldsättning och ökad arbetslöshet.

https://www.dagensarena.se/essa/den-svenska-massarbetslosheten-och-det-finanspolitiska-ramverkets-paradox/ (läs för en annan historiebeskrivning)

(Ovan inlägg är författat på mobil vid spisen under balsamicoreduktion 🙂 [Edit: Det visade sig att Bergh kunde läsa diagrammet bättre än jag. Jag måste först ha kollat på linjen för män. Text inom klamrar och överstruken text är de viktigaste ändringarna och tilläggen morgonen efter.])