PENGARNA, STATEN OCH ALLMÄNINTRESSET

EN HELG I LONDON OM MODERN PENNINGTEORI

MMT (modern penningteori, Modern Monetary Theory) är, som besökare till denna hemsida vet, en riktning inom nationalekonomin som fokuserar på frågor om penningsystemet och statens roll som valutautgivare. MMT engagerar ännu inte tillräckligt många i Sverige för att det ska ordnas konferenser och evenemang här i ämnet. Men på andra sidan Nordsjön, i London, är det annorlunda. 

Under helgen den 28-29 juni anordnade det australiensiska forskningsinstitutet Modern Money Lab ett evenemang där som man kallat ”Pengarna, staten och allmänintresset". En lördag och en söndag fyllda av omväxlande föreläsningar och gruppdiskussioner på olika teman knutna till penningsystemet och hur pengar fungerar. Den som föreläste var Steven Hail, som är associate professor (motsvarar ungefär docent i Sverige) vid Torrens University i Australien, till vilket Modern Money Lab är knutet. 

Modern Money Lab har nyligen grundat en filial i Storbritannien, Modern Money Lab UK. Detta och ett annat evenemang i juni var två första som den filialen har varit med och anordnat.

Föreläsningarna och diskussionerna veks åt en rad av de mest centrala spörsmålen inom MMT. Sammantaget lyckades Steven Hail gå igenom grunderna för modern penningteori på ett ypperligt sätt. Den som för första gången kom i kontakt med MMT vid detta evenemang fick en förstklassig introduktion.

Evenemanget var indelat i sju olika delar. Sex delar behandlade olika spörsmål om penningsystemet och samhällsekonomin. En avslutande del handlade om olika myter om pengar och hur man kan bemöta dem.  

Vid seminariet visades också den fantastiska filmen Finding the Money, i vilken man kan säga att MMT och några av dess ledande förespråkare, bl.a. ekonomiprofessorn Stephanie Kelton, spelar huvudrollerna. Därutöver ägnades tid vid evenemanget åt att diskutera vad var och en som deltog kunde göra för att hjälpa till att sprida kunskap om vad pengar är och hur penningsystemet fungerar.

I denna korta rapport ryms inte någon mera fyllig redogörelse för det som avhandlades vid evenemanget. Det som får plats är några hastiga nedslag i var och en av de olika delarna. 

VAD ÄR PENGAR OCH VARIFRÅN KOMMER DE?

Vid den första delen av evenemanget togs frågan om vad pengar är och varifrån de kommer upp. 

Steven Hail pekade på att pengar till sin natur är en skapelse av staten. När de första staterna uppkom i Mesopotamien för ungefär 5 000 år sedan uppkom skriftspråket, bokföringen och pengarna, och alla tre dessa företeelser var intimt förbundna med varandra. Det äldsta bevarade skriftspråket - på mesopotamiska lertavlor - innehöll bokföring, dokumentation av vem som stod i skuld till vem och med hur mycket. 

Och vad var dessa forntida människor skyldiga varandra? Jo, pengar, de första pengarna. Som den forntida staten krävde att undersåtarna skulle betala till den. Staten ställde det kravet för att den skulle kunna använda dessa pengar - statens värdecheckar om man så vill - för att köpa saker som den behövde: arbetskraft, säd, byggmaterial, osv. Eftersom alla var tvungna att till den forntida mesopotamiska staten betala enheter av dessa pengar (måttenheten var shekel av korngryn) så hade pengarna ett värde för alla.

Först kom alltså staten, därefter pengarna, därefter marknaden. Marknaden är inget naturtillstånd, som många idag föreställer sig saken. Pengarna är inte heller någon real resurs, som arbetskraft, mark eller livsmedel, utan ett verktyg i statens hand för att styra fördelning och användning av reala resurser.

Pengarna uppstod därför inte spontant i byteshandeln genom att en viss vara - säd, guld, silver - gavs ställning av pengar genom en tyst överenskommelse mellan dem som idkade handel. Denna berättelse, den gängse berättelsen om pengar, som berättas både av den etablerade nationalekonomin och av en sådan figur som Karl Marx, den är falsk. Det finns inga arkeologiska bevis, framhöll Steven Hail, på att pengar någonsin uppkommit på det sättet. Han rekommenderade läsning av David Greabers bok ”Skuld - de första 5 000 åren”, som behandlar dessa frågor ingående.

STATSBUDGETEN - HUR FUNGERAR DEN?

Nästa ämne var statsbudgeten. Hur tas den fram, och varifrån kommer de pengar som det beslutas att staten ska betala ut med stöd av budgeten?

Jo, pengarna, de kommer från staten, alltsedan pengarnas uppkomst i det forntida Mesopotamien. Det betyder, menade Steven Hail, att det egentligen är själva beslutet om budgeten, riksdagsbeslutet för svensk del, som finansierar statens utgifter. Till följd av det beslutet får de inblandade myndigheterna (Riksgälden och Riksbanken för svensk del) ett uppdrag att verkställa betalningar på statens vägnar och därmed skapa statens pengar. 

Det är således inte vare sig skatter eller lån, dvs. betalningar från privat sektor till staten, som finansierar statens utgifter. Tvärtemot vad som påstås av den etablerade nationalekonomin. 

Men ibland uppstår en reva i den etablerade nationalekonomins fasad, och sanningen tränger sig fram. Den australiensiska myndighet som sköter förvaltningen av den australiensiska statsskulden råkade på en presentationsbild som den myndigheten publicerade på internet erkänna att statens upplåning inte finansierar statens utgifter, omtalade Steven Hail. När han själv började använda sig av den bilden i sin undervisning försvann dock bilden hastigt från myndighetens hemsida. Som av en händelse..

Ekonomin kan överallt delas in i tre sektorer, poängterade Steven Hail: privat sektor, offentlig sektor och utlandet. Överskott i en av dessa sektorer medför med nödvändighet att det uppkommer ett underskott i minst en av de två övriga sektorerna. Offentlig sektors utgifter är därför som huvudregel privat sektorns inkomster. Genom statens betalningar skapas finansiella tillgångar - pengar - hos privat sektor. Detta är ett fundament inom modern penningteori som den etablerade nationalekonomin förbigår med tystnad.

Först efter det att staten har gjort betalningar, stoppat pengar i privat sektors fickor, har privat sektor några pengar att betala skatt eller köpa statsobligationer med.

Åtstramningspolitik, underströk Steven Hail, innebär således att privat sektor får mindre pengar, och leder därför till ökad skuldsättning i privat sektor. 

INFLATIONEN - DEN STORA STYGGA VARGEN

Nästa ämne var inflationen, en företeelse som ofta framställs som hotande och farlig. Steven Hail hade därför valt att kalla den för “stora stygga vargen”. 

Hur ska man se på denna "styggelse" utifrån insikten att pengarna kommer från staten? Om staten bara “trycker pengar”, uppstår det inte inflation då?

Nej, menade Steven Hail, inflation uppstår oftast till följd av störningar av utbudet i den primära sektorn i ekonomin, dvs. i utvinningen och distributionen av naturresurser inom bl.a. jordbruk, gruvdrift och energiförsörjning. Störningarna orsakas ofta av krig eller andra geopoliska händelser, som oljekrisen på 1970-talet. Steven Hail använde ett diagram över Storbritanniens historia som visar att inflationen under de senaste 100 åren har tagit fart just vid sådana händelser.

Med avstamp i denna insikt kan man sedan fråga sig, menade Steven Hail, hur man kan tro att penningpolitiken, höjningar och sänkningar av styrräntan, skulle vara ett lämpligt verktyg för att kontrollera inflationen. De ökade räntebetalningar som en höjd styrränta för med sig eldar snarare på prisökningarna, dels genom ökad köpkraft hos dem som mottar räntebetalningarna, dels på så sätt att ökade räntekostnader hos företagen föranleder dem att höja sina priser.

Eftersom inflationen kan uppstå på olika håll i ekonomin behöver man en fullutrustad verktygslåda för att kunna bemästra den, inte ett ena ensamt verktyg (styrräntan). Användbara verktyg är investeringar som minskar beroendet av insatsvaror (t.ex. olja) som ökar i pris, en aggressivare tillämpning av konkurrenslagstiftningen, prisreglering på strategiska produkter, osv. 

Överlag är finanspolitiken den gren av den ekonomiska politiken som bör ges ansvaret för att kontrollera inflationen, inte penningpolitiken.

EN CENTRALBANK - VAD SKA MAN HA DEN TILL EGENTLIGEN?

Från inflationen var steget inte långt till nästa ämne: centralbanken som institution. Vad kan den göra och vad kan den inte göra? Steven Hail hade ju redan dömt ut dess förmåga att kontrollera inflationen, men vad kan den göra?

Steven Hail undervisar vid evenemanget.

Jo räntan, den kan centralbanken styra över. Och det är ju också det som vi är vana att se den göra, vare sig det handlar om Riksbanken här hemma i Sverige eller om Bank of England i Storbritannien. 

Steven Hail menade dock att det bästa vore om centralbanken mer eller mindre lät räntan ligga still på en låg nivå, bland annat av det skälet att räntan som sagt inte är något bra verktyg för inflationsbekämpning. Vissa inom MMT - bl.a. Warren Mosler - anser att räntan alltid borde vara noll, men Hail ansåg att den mycket väl kunde vara positiv, så länge den är låg och stabil. På så sätt skulle hushåll och företag få stabila förutsättningar för sin ekonomi. Kostnaderna för bolån och företagslån skulle inte ständigt röra sig upp och ner. 

Fast låg ränta är inte heller någon okänd företeelse historiskt. Steven Hail noterade att den brittiska centralbanken i princip inte rörde räntan under hela 1700-talet.

Många finanskriser har utlösts av att en centralbank börjat höja räntan, och därigenom tippat många företag och hushåll över ruinens brant. En sådan episod som Steven Hail lyfte fram var den brittiska finanskris som ägde rum under hösten 2022 och som tvingade den nytillträdda konservativa premiärministern Liz Truss att avgå efter en väldigt kort tid vid makten.

Den brittiska centralbanken hade vid den tidpunkten börjat höja räntorna eftersom inflationen steg i kölvattnet av pandemin och Rysslands invasion av Ukraina. Den hade också börjat sälja innehav av brittiska statspapper, som den hade förvärvat som ett led i de kvantitativa lättnaderna (obligationsköpsprogrammen) under tiotalet. 

Ett flertal brittiska pensionsfonder hade, när räntan var låg, investerat i komplicerade derivat. De derivaten var uppbyggda kring pensionsfondernas innehav av statspapper, som var utgivna till den tidigare lägre räntan. De statspapperen föll i värde när räntan nu steg, och pensionsfonderna tvingades ställa ytterligare säkerheter för sina förpliktelser enligt derivatkontrakten. Pensionsfonderna började då sälja statspapper i stor omfattning vilket ledde till ytterligare fallande priser och stigande räntor på statspapper. 

När Truss-regeringen i det läget presenterade en underbalanserad budget, utan att först förvarna den brittiska centralbanken om det, steg räntorna än mer, eftersom en underbalanserad budget förde med sig att utbudet av statspapper ökade. Tre samverkande faktorer: - centralbankens försäljningar av statspapper, pensionsfondernas agerande och Truss-budgeten - tryckte upp de brittiska statslåneräntorna. 

Krisen kunde dock snabbt avvärjas när den brittiska centralbanken lade om sin handlingslinje och började köpa statspapper i stället för att sälja. Då föll statslåneräntorna snabbt tillbaka igen, vilket också är ett bevis på att det är centralbanken, inte “marknaden”, som är herre över räntan.

Inom etablissemanget lämnas en förenklad bild av detta händelseförlopp, som går ut på att det var Truss-budgeten som gav upphov till de stigande räntorna. Det är en felaktig bild, förstår man efter att ha lyssnat på Steven Hail.

ÄVEN PRIVAT SEKTOR KAN SKAPA PENGAR - MEN DET FÖR MED SIG RISKER

Nästa ämne var skapandet av pengar i privat sektor, finansiell stabilitet och instabilitet. 

Alla kan ge ut skuldebrev, framhöll Steven Hail. Och att ge ut skuldebrev, det är att skapa pengar. Alla kan därför skapa pengar. Det är enkelt. Det svåra är att få folk att acceptera ens pengar som betalningsmedel, som Steven Hail berättade att den amerikanske ekonomen Hyman Minsky en gång sade. 

De skuldebrev - pengar - som ges ut av bankerna, de pengarna är vi dock alla beredda att använda som betalningsmedel. Vi har ju alla sådana pengar på våra bankkonton och vi räknar kallt med att de kan användas för att köpa vad vi vill ha och behöver. Bankernas pengar, som i grunden är löften att betala ut statliga pengar (centralbankspengar) de fungerar, eftersom vi litar på bankerna. De är trovärdiga institutioner som staten har gett ett särskilt tillstånd att syssla med utgivning av pengar. Numera finns också den statliga insättningsgarantin. Staten lovar - upp till ett visst belopp - att betala ut centralbankspengar i en banks ställe om banken skulle hamna på obestånd. 

Bankernas pengar skapas genom att bankerna beviljar och betalar ut lån. Den gängse beskrivningen av att banken lånar ut de pengar som sätts in på banken, den är falsk. 

När man sätter in pengar på en bank digitalt, då sker det en överföring av statliga pengar, centralbankspengar, till den banken från en annan bank. Om man använder sedlar och mynt vid sin insättning, då är det fysiska statliga pengar som sätts in. Banken lovar, betonade Steven Hail, att byta tillbaka insättningarna hos banken mot centralbankspengar om kunden så önskar. 

När banken bevijar och betalar ut ett lån, då är det dock inte centralbankspengar som låntagaren får av banken på sitt konto, utan pengar som banken själv ger ut. Det är därför inte det som lånas in till banken som banken sedan lånar ut. Insättningar (av statliga pengar, centralbankspengar) skapar inte lån, det är lån som skapar insättningar (av privata bankpengar). 

Steven Hail återkom efter beskrivningen av hur banker fungerar till Hyman Minsky, som även är upphovsman till hypotesen om finansiell instabilitet. Den hypotesen är ett svar på den hypotes som är vedertagen inom stora delar av den etablerade nationalekonom, hypotesen om effektiva marknader.

Enligt hypotesen om effektiva marknader har finansmarknaden som helhet förmåga att sätta rätt pris på finansiella tillgångar. Finansmarknaden besitter av det skälet en inneboende stabilitet, menar många inom den etablerade nationalekonomin. 

Minsky avfärdade de tankarna. I stället präglas finansmarknaden, ansåg Minsky, av ett ofta irrationellt risktagande i form av ökad skuldsättning. Förr eller senare kan de som dragit på sig allt större skulder inte betala. Då förverkligas riskerna, många lider stora förluster, det uppkommer en finanskris. I ett sådant läge ingriper staten ofta med lagstiftning som begränsar skuldsättningen och därmed risktagandet, varvid en period av stabilitet inträder. 

Men med tiden bleknar minnet av krisen. Aktörerna på finansmarknaderna upplever regleringen som hämmande på sin affärsverksamhet och påverkar de politiska makthavarna att successivt lätta på regelbördan och på nytt göra det lättare att ta lån. Då kan risktagandet öka igen och finansmarknaden rör sig mot en ny kris. Stabilitet alstrar instabilitet, med Minskys ord. 

Steven Hail noterade att Minsky redan i början av 1950-talet förutspådde att utvecklingen skulle gå mot djupare och djupare finanskriser. Den reglering som skapats efter den stora finanskraschen 1929 och den efterföljande depressionen, den skulle successivt lättas upp, menade Minsky, och spådde att det skulle dröja ungefär ett halvt århundrade innan nästa stora krasch skulle komma. Och 2007-2008 kom den till slut, efter precis ett sådant mönster av allt djupare finanskriser som Minsky förutspådde.

Många sade i samband med finanskrisen 2008 att den var “Minskys ögonblick”, eftersom Minsky blev sannspådd. I stället borde man - menade Steven Hail - tala om Minskys halva århundrade, med tanke på hur lång tid i förväg som Minsky lyckades förutse hur utvecklingen skulle gestalta sig.

Minsky - och Steven Hail - förordade statliga budgetunderskott, som ju innebär att privat sektor förses med pengar utan ökad skuldsättning (statens underskott är privat sektors överskott, som huvudregel). Pengaskapande i privat sektor är däremot alltid förenat med skuldsättning i privat sektor, eftersom bankernas pengar som sagt skapas genom att de beviljar lån.

VALUTASUVERÄNITET - EN GLIDANDE SKALA FRÅN LÅG TILL HÖG

Växelkurser och internationell skuldsättning var det avslutande av de sex ämnen som behandlades vid evenemanget. 

De flesta av världens dominerande ekonomier använder flytande växelkurser, dvs. deras valutor är inte knutna till vare sig guld eller någon annan vara, eller till någon annan valuta, det inledde Steven Hail med att konstatera. Den internationella valutahandeln - där en valuta byts mot en annan -  är också världens största marknad. Flödena in och ut i olika valutor styrs i mångt och mycket av spekulation, av s.k. heta pengar. 

Den etablerade nationalekonomin har försökt sig på att med tillämpning av sina modeller förklara hur växelkurserna rör sig, men har misslyckats. I en forskningsartikel från 1982 tvingades de nyklassiska ekonomerna Kenneth Rogoff och Richard Meese erkänna att den nyklassiska teoribildningen inte kunde förklara växelkursernas rörelser, omtalade Steven Hail. 

Hur skulle då Steven Hail förklara växelkursernas rörelser? Det svar han lämnar stödjer sig inte på den gängse nationalekonomin utan snarare på sociologi. I verkligheten handlar växelkursernas rörelser om vilka inre föreställningar som valutahandlarna hyser. Hur har man som valutahandlare fått lära sig att man ska agera i olika situationer? Hur tror den enskilde valutahandlaren att andra valutahandlare kommer att agera? Vilka trender finns inom valutahandeln?

Gamla mönster och vanor sitter i länge. Det brittiska imperiet är borta sedan nu ganska lång tid tillbaka, men det brittiska pundets starka ställning på den internationella valutamarknaden, den dröjer sig kvar.

Det finns tydliga mönster i handeln som ständigt återkommer. I oroliga tider stärks de stora etablerade valutorna som handlas mycket: den amerikanska dollarn, japanska yen, brittiska pund, osv., och valutor med lägre status försvagas. Förklaringen till detta är, menade Steven Hail, att valutahandlarnas agerande styrs av hur de tror att andra kommer att agera.

Om den enskilde valutahandlaren agerar i enlighet med vedertagna principer så riskerar inte denne att göra större förluster än genomsnittet av handlare. Ett flockbeteende kan också bli en självuppfyllande profetia. När många köper amerikanska dollar så går priset upp, och den som då köper gör “rätt” även om hen inte gör det av något annat skäl än att alla andra gör likadant.

Växelkurserna tillmäts av många stor betydelse. Många tror exempelvis att en fallande växelkurs leder till stigande inflation, på grund av att importen blir dyrare, men inga sådana samband har kunnat observeras, enligt Steven Hail.

Hur kan då länder med svaga valutor, som ofta behöver använda främmande valutor för att på den internationella marknaden skaffa sig vad de behöver - livsmedel, fossila bränslen, högteknologisk utrustning - stärka sin valutasuveränitet, dvs. sin förmåga att använda sin egen valuta istället för en främmande valuta.

Jo, menade Steven Hail, valutasuveränitet är något man måste bygga upp över tiden. Strategiska investeringar i inhemsk produktionsförmåga är en viktig del, dvs. att ett land ser till att det som behövs inom landet finns till hands inom landet. Genom att investera i förnybar energi minskar ett land exempelvis behovet av att skaffa sig olja, gas och kol genom import, som oftast måste betalas med amerikanska dollar. 

Men ingen ska inbilla sig att det är lätt för ett land med svag valutasuveränitet att stärka den, underströk Steven Hail. IMF och andra internationella organ ställer ofta som villkor för att låta ut dollar och andra starka valutor att det land som vill låna ska fokusera på produktion för export i stället för produktion för den inhemska marknaden, vilket undergräver valutasuveräniteten. Ofta har också makthavarna i fattigare länder anammat uppfattningen att det är export till rikare länder som är vägen framåt. Ett slags kolonialt tänkande har dem i sitt grepp. 

SJU VANLIGA MYTER OM PENGAR - OCH SANNINGARNA BAKOM MYTERNA

Evenemanget avslutades med att Steven Hail gick igenom sju vanliga myter om (statliga och privata) pengar och vilken sanningen bakom myterna är. I korthet är myterna - och sanningarna - dessa.

Myt nummer 1: Statens utgifter finansieras av skatter, lån och tryckande av pengar

Sanning nummer 1: Statens utgifter finansieras inte över huvud taget. Staten betalar för sina utgifter genom valutautgivning, genom att skapa pengar.

Myt nummer 2: Överskott i offentlig sektor skapar finansiell stabilitet.

Sanning nummer 2: Överskott i offentlig sektor tömmer privat sektor på “skuldfria” pengar och leder på så vis till till ökad privat skuldsättning och finansiell instabilitet.

Myt nummer 3: Statsskulden är en börda som framtida generationer måste bära.

Sanning nummer 3: Statsskulden är “skuldfria” pengar, finansiella tillgångar, för den nuvarande generationen. 

Myt nummer 4: Bankerna skapar pengar som de sedan lånar ut till staten.

Sanning nummer 4: Bankernas köp av statspapper (statsobligationer och andra statliga skuldförbindelser) sker med centralbankspengar, reserver, som ges ut av staten, och som bankerna inte kan skapa själva.

Myt nummer 5: Vi har ett s.k. bråkdelssystem (fractional reserve banking på engelska), där bankerna sparar en del av de insättningar de tar emot som reserver och lånar ut resten. 

Sanning nummer 5: Bankerna kan låna ut pengar utan att ha några centralbankspengar (reserver) alls. Bankerna skapar insättningar (privata pengar) när de beviljar och betalar ut lån.

Myt nummer 6: Att ränta löper på skulderna i samhället, och att ränta läggs till ränta, förutsätter ekonomisk tillväxt.

Sanning nummer 6: Räntebetalningarna är en överföring från dem som är satta i skuld till dem som har besparingar. Förekomsten av ränta innebär inte att räntebetalningarna ständigt växer.

Myt nummer 7: Att höja räntan är det bästa sättet att bekämpa inflationen.

Sanning nummer 7: Bekämpningen av inflationen måste ske med utgångspunkt i vilken inflationens grundorsak är. Det finns inget enkelt och tillförlitligt samband mellan räntan och inflationen.

Steven Hail avslutade sin genomgång av myter och sanningar med att formulera den grundläggande sanning som gäller för statens och samhällets ekonomi. Det utrymme som ekosystemet ger oss och de reala resurserna, de är begränsade. Pengar att betala med, det är däremot en obegränsad resurs för en stat som ger ut sin egen valuta, vilket Storbritannien (och Sverige) gör.

OKUNSKAPEN OM PENGAR SKADAR SAMHÄLLET - DÄRFÖR ÄR KUNSKAP VIKTIG

Detta var ett viktigt evenemang. Felaktiga föreställningar och okunskap om hur penningsystemet fungerar står i vägen för utformandet av en verklighetsbaserad och förnuftig ekonomisk politik. Utan rätt kunskap kan man inte hitta vägen bort från massarbetslöshet och nedmontering av centrala samhällsfunktioner. Modern Money Lab gör ett oerhört värdefullt arbete genom att sprida kunskap om samhällsekonomin och penningsystemet och om vilka möjligheter som faktiskt finns att föra ekonomisk politik. 

Tyvärr är den examen på magisternivå som erbjuds av Modern Money Lab den enda i världen inom ämnet nationalekonomi som utgår från MMT. Steven Hail och de som finns runt honom arbetar för att det ska ändras, men det är inte något lätt arbete. MMT måste ständigt försvara sina positioner, annars riskerar MMT - menade Steven Hail - att gå samma öde till mötes som den post-keynesianska nationalekonomin på 1970-talet, dvs. att dö ut. 

Vi kan alla hjälpas åt för att det inte ska bli så. Om du tagit del av denna rapport så har du också fått del av några av insikter som Steven Hail och Modern Money Lab ville sprida genom att anordna evenemanget i London. Det betyder att du kan hjälpa till att föra de insikterna vidare.