Felkunskapen kring vårt monetära system är djupt förankrad hos både nationalekonomer och politiker, men också hos media och hos allmänheten.
Den förlegade synen genomsyrar all politik och all kommunikation. Språket som används i nationalekonomiska och ekonomisk-politiska sammanhang förstärker och förankrar okunskapen.
Politik handlar till stor del om pengar och resurser. Staten (inkl. regioner och kommuner) använder landets valuta till att aktivera de resurser den demokratiskt har fått mandat att aktivera (t.ex. anställa poliser, militärer, sjuksköterskor eller anlägga järnväg).
Som situationen är nu så tror företrädare för staten att staten måste få tag på pengar innan den kan spendera. Den får tydligen tag på pengar genom att antingen ta (skatta) pengar från sina medborgare eller genom att låna pengar på den internationella kapitalmarknaden.
Denna tro föranleder naturligtvis ekonomisk försiktighet hos politiker. Om staten tar pengar från privata sektorn så har privata sektorn mindre pengar att röra sig med vilket kan leda till lägre tillväxt och om staten lånar så måste framtidens medborgare betala tillbaka lånen och betala ränta och då får de mindre pengar att röra sig med. Man är också begränsad av en rädsla för att bli utröstad av väljare som inte vill ha sina pengar stulna och för vad som händer om kapitalmarknaden tappar förtroendet för landet och inte vill låna ut eller kräver för hög ränta.
Detta är typiska resonemang. SOM BYGGER PÅ EN FELAKTIG FÖRSTÅELSE PÅ HUR VÅR VALUTA FUNGERAR.
Resonemanget syns mellan varje rad i Finansdepartementets pressmedelande från 22 april 2024 “Flera skatteförslag som remitterats inför höstbudgeten”. Höstbudgeten kommer helt uppenbart att bli mycket snålare än vad den borde vara givet det realekonomiska läget i Sverige. Företrädare för Sverige tror att de har en begränsad mängd pengar att röra sig med. Och om de inte tror det så har de ändå ett felkonstruerat och skadligt finanspolitiskt ramverk att förhålla sig till.
Det finanspolitiska ramverket måste bytas ut. Ramverket borde inte handla om finansiering utan om reala resurser.
Svenska staten har, genom Riksbanken, monopol på att skapa det enda den accepterar som betalning av skatter och statspapper (utställda i sin egen valuta).
Detta påstående är utan tvekan helt sant.
Av detta följer att staten inte är beroende av att få in skatter för att kunna spendera. Tvärtom. Den måste spendera för att det ska finnas något att betala skatter med.
Detsamma gäller för statspapper.
Det finns inget att köpa SEK-denominerade statspapper med om inte staten först har försett köparna med det den accepterar som betalning - SEK.
Staten är källan! Staten skapar svenska kronor när den spenderar.
Förenklat. Staten ålägger privata sektorn skatter som bara kan betalas med svenska kronor. På så sätt blir både varor och arbetskraft till salu i svenska kronor. Staten köper det den har behov av och privata sektorn får de nu eftertraktade svenska kronorna. Staten har med hjälp av skatter gjort sin annars värdelösa, mestadels digitala, valuta åtråvärd. Staten har också skapat arbetslöshet (definierad som “folk som vill sälja sin arbetskraft mot betalning i svenska kronor”).
Att skapa svenska kronor är lika enkelt för staten som det är för dig att knappa in siffror i ett kalkylblad. Svenska kronor kan ta slut lika mycket som siffrorna i ett kalkylblad kan ta slut.
Staten behöver spara SEK på samma sätt som du behöver spara siffror i ditt kalkylblad. Har du större belopp tillgängligt i nästa cell om du skriver in ett lägre belopp i föregående cell? Såklart inte!
Behöver du ringa din kompis ibland för att låna siffror till ditt kalkylblad? Vansinne!
Den felaktiga tron, eller lögnen, att SEK är en begränsad resurs som staten måste stjäla eller låna av privata sektorn leder till synen att det är nödvändigt med finansiella begränsningar. Ur detta skapas finanspolitiska ramverk som sätter artificiella begränsningar på en oändlig mängd SEK och på så sätt onödigt skadar Sverige.
Reala begränsningar
Även om svenska staten alltid kan köpa allt som är till salu i svenska kronor betyder det inte att den alltid ska göra det. Budgetarbetet i vår moderna ekonomi måste läggas om till att handla om våra reala resurser. Det är detta som sätter begränsningen för nivån på statens nettospenderande.
Om Sverige behöver fler poliser och det finns lämpliga kandidater tillgängliga (arbetslösa) och det finns plats för dem på polishögskolan och i polishusen runt om i landet och i kollektivtrafiken och det finns bostäder till dem nära polisstationerna, etc. så kan de utbildas och anställas ("finansierade" av statens pengaskapande). Tillgången på SEK är oändlig och utan kostnad. Lönen knappas bara in på polisens konto - som siffror i ett kalkylblad.
Finns det inga arbetslösa kandidater står vi inför ett större problem. Finns de i privata sektorn så kan staten starta priskrig mot privata sektorn (som staten vinner om den vill), men det skulle få konsekvenser som antagligen inte är önskvärda. Staten kan öka skatter för att öka arbetslösheten och skaka fram kandidater. Staten kan förbättra villkoren för poliser och på så sätt få tillströmning både av unga människor och av karriärbytare. Alla lösningar har sina konsekvenser och avvägningar.
Det är detta budgetarbete borde handla om. Att betala i SEK är aldrig ett problem för SEK-skaparen, det är att hitta saker till salu och bedöma påverkan på ekonomin av betalningen som är problemet. Hur ser vi till att det finns poliser att anställa när de behövs och där de behövs och vad innebär det för ekonomin och samhället? Om vi dubblar antalet poliser kanske vi får färre tillgängliga som militärer eller sjuksyrror? Hur får vi tag på polisbilar till alla? Betong och stål till polisstationer? Byggarbetare och ingenjörer för att bygga stationerna? Uniformer? Parkeringsplatser vid polisstationen? Kollektivtrafik till polisstationen? Leder det till färre brott och därmed ökad arbetslöshet i andra delar av ekonomin? Jag spånar såklart, men ni fattar poängen. Inget spånande behöver läggas på frågan: var ska pengarna komma ifrån? Precis som du inte behöver fundera på hur du ska få tag på siffror till ditt kalkylblad.
Commentaires